Cecilia Lindberg

Igår så kom Nellies första tand upp, den är så liten och söt! Vilken lycka, men satran när den kommer upp ordentligt, jag vet inte om jag kommer att vara lika lycklig då, får hoppas att hon inte kommer att tycka att det är roligt att bita mig när hon ska ammas, hojja. Förstår inte hur folk  klarar av att amma sina barn som  har fått en massa tänder. Kommer väl förstå det ännu mindre sen när det händer mig! Jag hoppas nog redan nu att det inte ska komma nå mer, jag vill ju itne sluta amma riktigt ännu. Resten kan ju få komma om ett halvår!

Sitter här och funderar på hur jag ska prata med mina småsyskon, dom behöver nog prata lite ut i allt bängel som vi har inom " familjen" just nu. Man kommer aldrig riktigt ifrån det som man vill komma ifrån, men när man väl är myndig och inte är lika beroende av sin familj utan är självförsörjande och så vidare, så kommer man en bra bit på vägen.
Jag menar inte att man ska överge sin familj, men man behöver inte vara inblandad mitt i skottlinjen och man kan ta avstånd från dom, och ha den relation som man själv vill ha.

Jag kan säga att när jag inte längre var ekonomisk beroende av mina föräldrar längre och hade en egen lägenhet som dom inte hade något med att göra så var det som om en stor sten lyftes upp från mitt bröst, det är det bästa som hade kunnat hända mig! Jag var väldigt låg då, mådde it alls bra, men jag mådde betydligt bättre då!

Nu har man bara ansvar för mina småsyskon, att se till att prata med dom, och se hur dom mår, höra på vad dom har att säga, se till att dom förstår att om dom behöver så har dom en fristad hemma hos mig! Jag behövde det när jag var liten, och jag hade då min storebror Peter.
Sen när dom är äldre och flyttat hemifrån, det är då man kan pusta ut ordentligt!

Nä jag har egentligen inte tid att sitta här, måste vara med Nellan nu!

Hejs!